Måste bara berätta att jag har upptäckt den här

Jag var i Kista med jobbet och såg dessa och som den mjölkchoklad sucker som jag är var jag alldeles utom mig av glädje! Nu gäller det bara att hitta en närmare leverantör… Tips, någon?
Vårt hus börjar ta form även inuti. Köket är på plats och golvet likaså. Målaren har börjat invändigt och vi bara går och väntar. Huset börjar växa fram inredningsmässigt mer och mer. Vi har köpt nytt köksbord, barstolar till köksön och är snart nya soffägare. Det är mindre än 2 månader kvar nu till det är dags och dagarna får gärna gå fortare
Maken och jag var på promenad idag och självklart gick vi till huset. Tur barnen inte var med för dom är inte roade. 
Ja, ni ser ju dotterns min från förra helgen.
Det var ett tag sen som jag hade lust till att blogga. Jag har tvivlat på om jag vill fortsätta. Funderat på om det ger mig nåt. Om det ger er nåt och om det ger min familj nåt. För dom är ju viktiga i det här. Det är ju familjen som är med på mina inläggs foton, mina texter jag skriver handlar om dom och tiden det tar att administrera bloggen tar jag ifrån dom. Och vad har jag då kommit fram till? Jag har kommit fram till att jag inte vet. Har inte bestämt mig. Än. Så till dess kommer det inte dugga tätt med inlägg och foton. Tills dess kommer jag skriva när jag har lust. När jag bestämt mig så kommer ni få veta det. Det lovar jag.
I onsdags var vi och såg en ny japansk film, Lånaren Arrietty. Helt underbar! Vi har snöat in på japanska filmer i denna gengre och fullkomligt älskar den vackra scenografin, detaljerna, berätterlserna och de vackra budskapen.
Filmafficsh från Lånaren Arrietty.